Stjärndamm, min vän.

Det gör fortfarande ont
att tänka på dig och slås av vetskapen
att vi inte kommer ses igen (i detta livet)

Och jag kan inte förmå mig
att sluta gripas av panik
när smärtan av saknaden flyger på

Det gör fortfarande ont
att behöva sakna dig så som jag gör
och förmodligen alltid kommer att göra
  

Hösten har fått ett rum i mitt hjärta
då löven nu börjat skifta färg från gult till rött
Mörkret som gör att rummen krymper
och förmår oss att tända ljus inomhus
Ljus som gör att värmen blir mer påtaglig
och manar dig att skänka mig mer av dig

Allt det här gör att jag blir lycklig av hösten,
då den för första gången skänker mig ro
 

Saknaden finns
längtan likaså

Saknaden av familjen
och av allt som brukade vara vardag
allt det enkla och lätta

Och längtan
längtan efter familjen
och utav allt som framtiden har att ge


(...)
 

Ur viljan, föds orken
orken som skapar drivet,
som ger upphov till meningen
med livet
 

Jag vet inte varför jag någonsin slutade att skriva
skrivandet som för mig var det självklara valet i nödställda tonår

Kanske var det för att jag tappade bort dessa tonår någonstans på vägen
eller så kanske jag bara blev vuxen?
Barn Bungdom Ungdom Buxen Vuxen - när blir man egentligen vuxen?

Jag väljer att tro att jag fortfarande är ung, en ung vuxen kanske,
som nu försöker återuppta sina mål och meningar med livet

Allting lugnar ner sig till slut, när det får slå rot, som det nu har gjort
jag känner mig trygg

Ett två tre

Skrivandet - check.
Framtidsvision - check.
Pianospelande - nähä?

Här fattas något. Något fattas här.

Det vänder i alla fall åt rätt håll.
Det kommer en dag imorgon.