-


Jag vet inte varför jag någonsin slutade att skriva
skrivandet som för mig var det självklara valet i nödställda tonår

Kanske var det för att jag tappade bort dessa tonår någonstans på vägen
eller så kanske jag bara blev vuxen?
Barn Bungdom Ungdom Buxen Vuxen - när blir man egentligen vuxen?

Jag väljer att tro att jag fortfarande är ung, en ung vuxen kanske,
som nu försöker återuppta sina mål och meningar med livet

Allting lugnar ner sig till slut, när det får slå rot, som det nu har gjort
jag känner mig trygg

Ett två tre

Skrivandet - check.
Framtidsvision - check.
Pianospelande - nähä?

Här fattas något. Något fattas här.

Det vänder i alla fall åt rätt håll.
Det kommer en dag imorgon.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0